Tisdag morgon en mulen dag sitter jag här och filosoferar vem jag är och vart jag ska. Jag har varit en mycket utåtriktat person som gillat det mesta här i livet. Att ha möjligheten att få möta andra människor har legat varmt i mitt hjärta.
Som barn var jag mycket äventyrlig och utmanade verkligen ödet. Många sa till mig att du kan inte göra så för då händer:
Jag tänkte vad händer, så jag gjorde ändå som jag valde att jag ville göra. Ibland hände det ju saker som var roligt och så ibland hände det saker som gjorde att jag föll. Det var ju så mitt liv såg ut när jag växte upp, men nånstans där på vägen så gick ju tydligen budskapet in att det händer saker när du är så där utmanande. Vad har egentligen hänt?
Jo det som hände var att jag stängde in min själ i ett skal där man skulle vara som samhället tycker är rimligt. Så jag började med att vara en lydig medborgare som inte stack ut så mycket. Jag började att vara mer lyhörd och lojal. Att ge av mig själv så mycket i så många år.
Vad hände nu då?
Det sas att du har gått in i väggen min vän.
Svarade nej då inte har jag gjort det...allt blir så bra. Vad jag lurade mig själv hela tiden. Är människan så duktig att man lurar sig själv?
Sanningen är ju att jag verkligen gick in i väggen. Fast jag inser att det var bra för nu kan återskapa den tjej jag är innerst inne.
Så vem är jag då?
Jo jag är ju den tjejen jag var när jag växte upp.
Äventyrslysten, uppfinningsrik, optimistisk, ser allt genom mina rosa glasögon.
Att verkligheten inte ser ut så som det gör med mina rosa glasögon jo det har jag märkt. Men så tänker jag vad gör det egentligen???
Inte gör det nåt att andra lever sina liv så som de har valt. Jag ska göra allt jag kan för att leva mitt liv så som jag vill.
Säger så som jag sa när jag var ett litet knyte.
Jag gör så som jag vill, för att jag kan det :D
Som barn var jag mycket äventyrlig och utmanade verkligen ödet. Många sa till mig att du kan inte göra så för då händer:
Jag tänkte vad händer, så jag gjorde ändå som jag valde att jag ville göra. Ibland hände det ju saker som var roligt och så ibland hände det saker som gjorde att jag föll. Det var ju så mitt liv såg ut när jag växte upp, men nånstans där på vägen så gick ju tydligen budskapet in att det händer saker när du är så där utmanande. Vad har egentligen hänt?
Jo det som hände var att jag stängde in min själ i ett skal där man skulle vara som samhället tycker är rimligt. Så jag började med att vara en lydig medborgare som inte stack ut så mycket. Jag började att vara mer lyhörd och lojal. Att ge av mig själv så mycket i så många år.
Vad hände nu då?
Det sas att du har gått in i väggen min vän.
Svarade nej då inte har jag gjort det...allt blir så bra. Vad jag lurade mig själv hela tiden. Är människan så duktig att man lurar sig själv?
Sanningen är ju att jag verkligen gick in i väggen. Fast jag inser att det var bra för nu kan återskapa den tjej jag är innerst inne.
Så vem är jag då?
Jo jag är ju den tjejen jag var när jag växte upp.
Äventyrslysten, uppfinningsrik, optimistisk, ser allt genom mina rosa glasögon.
Att verkligheten inte ser ut så som det gör med mina rosa glasögon jo det har jag märkt. Men så tänker jag vad gör det egentligen???
Inte gör det nåt att andra lever sina liv så som de har valt. Jag ska göra allt jag kan för att leva mitt liv så som jag vill.
Säger så som jag sa när jag var ett litet knyte.
Jag gör så som jag vill, för att jag kan det :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar